Kerstin Dahlbäck Nobelstiftelsen bortser från den estetiska aspekten

Det var med ett leende som jag läste Carl Henrik Heldins och Lars Heikenstens (H&H) artikel om Nobelhuset. Den är ett exemplum på bedräglig argumentation med ett blomsterprytt språk som ska förvilla läsaren – som förutsätts vara ”lättledd och lätt bortledd”. Tonen i artikeln är von oben och förrädiskt förlöjligande gentemot Mark- och miljödomstolens beslut. Som långvarigt verksam inom akademien vet jag att man hellre än att se till det explicita i en text bör uppmärksamma det implicita, det som inte sägs. Där finns oftast pudelns kärna.

 

H&H:s artikel tar inte upp det helt avgörande i kritiken mot deras planerade Nobelhus: den estetiska aspekten. Det dominanta huset är av en storlek som för tanken till Sovjetstatens ”gåvor” till sina undertryckta randstater i form av överdimensionerade husbyggen, som dessa inte ville ha. \n\nDet skall placeras på en av de mest ömtåliga platserna i Stockholms innerstad, riva upp en miljö, som tecknar Stockholms historia också ur ett folkligt perspektiv. Det planerade Nobelhuset är kanske inte fult i sig – om smak ska man inte orda – men inplacerat på Blasieholmen är det ohyggligt.

 

Folk i gemen känner nog inte med Lundbergföretagen men de reagerar starkt på förfulandet av stadsbilden, där den är som vackrast. Det är en katastrof för Stockholm, som är ett riksintresse.\nDet dominanta huset är av en storlek som för tanken till Sovjetstatens ”gåvor” till sina undertryckta randstater i form av överdimensionerade husbyggen, som dessa inte ville ha.

 

Som ung fick jag rådet av ministern Bengt Göransson att läsa utredningar baklänges och därmed inte utsätta mig för utredarens eventuella övertalningsförmåga. Det är ett gott råd: H&H överöser Nobelstiftelsen och det planerade Nobel Center med honnörsord, artikeln är en panegyrik över H&H själva. Men argumenten förklarar inte varför huset ska ligga på Blasieholmen. Att Svenska Akademien, som delar ut Nobelpriset i litteratur, imploderat inverkar på Nobelprisets rykte.

 

Borde inte Nobelstiftelsen efter allt som hänt vara litet försiktig, vara ”öppen”, ett av H&Hs honnörsord och ta till sig av kritiken. Citatet från Richard Henderson är en naturlig artighet som tillkommer en pristagare.\n\nH&H poängterar att det planerade Nobelhuset ska vara ”publikt” , de betar kroken med ord som ”välkomna” alla, ”allmännyttigt” , ”framåtblickande”, ”modernt”, ”innovativt”, ”internationellt” etcetera, etcetera.

 

Men varför då forsla publiken från Nacka – eller Kista, Huddinge och Järfälla? Eller från trakten kring Brunnsviken, där unga och äldre studerar och forskar? Varför inte lägga huset närmare dem man vill locka dit? Och hur kan man påstå att Nobelhuset ”stolt står upp för betydelsen av kunskap, fakta, empiri och vetenskap”, när den process som Nobelstiftelsen drivit kantats av beslut och remissinstanser som avrått och sagt nej, det vill säga det hus Nobelstiftelsen planerar att bygga på Blasieholmen kommer att bli sinnebilden för faktaresistens och kunskapsförakt säga det hus Nobelstiftelsen planerar att bygga på Blasieholmen kommer att bli sinnebilden för faktaresistens och kunskapsförakt.